Att ifrågasätta saker, rätt saker
Jag tänker för mycket, den saken börjar stå allt mer klar. Tänkande i sig har jag i och för sig inget emot men jag önskar ändå att jag kunde vara mer av handlande person och slippa alla dessa grubblerier jag dras med. Varför hålla på och ifrågasätta hela tiden, väga för och emot, analysera sönder och samman när man kan göra bara göra utan reflektion? Ibland blir det nämligen bättre, på fullt allvar, om man låter bli att reflektera och oja sig. Jag har en vän som är så. Handlingskraftig alltså. Vad jag vet så har han i princip aldrig legat och grubblat i tid och tid över sina livsval. Nej, han har bara gjort utan mer än någon sekunds överläggning med sig själv. Jag däremot har så fort jag ställts inför någon större fråga stött och blött alla alternativ i jämförelsevis evighetslånga perioder. Ändå tror jag att hans val, den beslutsamme vännens, många gånger har fått bättre utfall än mina. Det verkar i alla fall så. Ibland kan jag till och med få för mig att relativt veliga och analytiska personer som jag faktiskt skulle må och klara sig bättre i livet om vi överlät en av våra val till slumpen, kanske genom tärningskastande. Eller om jag drabbades av någon allvarlig svårighet eller sjukdom, kanske någon åkomma i gula fläcken, så jag fick något verkligt att oroa mig för.